Snö
Skulle vara trevligt att bara vara hemma. Vara åtta år och sjuk. Få godis och dricka te.
Tisdag 31 januari
Var på jobbet igår och kände mig helt sliten under hela dagen. Gick och satt på träningarna och kände mig riktigt dålig, hostade som en galning.
Gick på jobbet idag, började tolv. Efter en halvtimme på jobbet kände jag hur förkyld jag kände mig. Varm och kall vart annat, huvudvärk och hosta.
När klockan blev typ halv tre så orkade jag inte lägre. Fick gå hem.
Tog en varm dusch, drack te och åt lite. Sov sen från halv fyra, vaknade sju. Legat i sängen sen dess.
Känner att jag inte kan gå på jobbet imorgon, men eftersom jag redan varit hemma tre dagar så måste jag ha läkarintyg för att få det.
Vart ska jag som svensk få tag på det?!
Irriterad och arg/ledsen känner jag mig. Men fick tag på legevakten som sa att jag ska gå dit imorgon innan jobbet. Hoppas att jag kan få det ordnat. Helst vore ju om jag var frisk, men det känns ganska långt bort nu.
Ska äta nåt nu, blir typ gröt.
Paracetamol är min vän, godnatt.
Söndag 29 januari
3 av 8 viktiga saker är nu gjorda.
Det viktigaste är nästan ordnat, bara att skicka in ansökan så är det
snart i hamn.
Nu händer det. Nu är jag på gång. Snart är jag där.
Har varit sjuk hela helgen. Men som tur är har jag haft trevligt sällskap,
sett på film, ätit gott och bara tagit det lugnt.
Var ut på en fin promenad idag eftersom det var så fint väder,
och tog en god fika efteråt.
Fin och mysig helg, så som det ska vara.
Torsdag 26 januari
Och igår kväll så slog det ut i förkylning.
När jag skulle sova så frös jag, värre än värst nästan.
Det slutade med att jag hade på mig tjocksockar och en
långärmad lång tröja under mitt tjocka täcke.
Det hjälpte ju då inte så mycket, så efter ca 40 min av
kyla så drog jag fram elementet vid sidan av sängen, höjde
nästan till max, och då kunde jag sova.
Vaknade med ont i huvudet, kände av i halsen, samma gamla
hosta, och frös som under hela natten.
Klev upp vid åtta, fixade mig, åt frukost och gick för att hämta
posten. Under hela morgonen var jag lite för slö.
Så när vi inte hade kunder kände jag mig riktigt skabbig, men
såfårt någon kom in i butiken slängde jag på ett glatt leende och
försökte hjälpa dem så gott jag kunde.
Men vid halv ett orkade jag inte längre så gick hem, träffade Helle
lite här hemma och åt paj, för att sedan sova i två timmar.
Tänkte gå och titta på träningen ikväll, men när jag vaknade kände
jag vilken dålig idé det var.
Så somnade om, och vaknade nu lite över åtta. Åt mat, och ska nog
sova för natten snart.
Att man kan sova så mycket när man är sjuk, det är konstigt.
Men att man sover gör ju att det går över fortare.
Hoppas det är bra imorgon. Har dock feber nu fortfarande...
Onsdag 25 januari
Nu börjar jag komma någonvart med livet.
Har ordnat med en del nu, så nästa vecka kommer jag säkert vara
tvungen till att flytta i maj. Känns lite skrämmande men ändå bra.
Fikat med Hilda idag efter jobbet, så har inte hunnit med så mycket
idag. Imorgon kommer jag jobba och ha träning först i 1,35 tim och
sen i 2 tim. Så det blir inte mycket annat gjort då heller.
Men på fredag ska jag försöka få en del gjort.
Nu blir det sova för hela slanten, hej.
Måndag 23 januari
Sitter på Nabotåget. Nästa stopp är Åre.
Lyssnar på lite lugn musik, hittat en dagens ÖP som jag sen ska läsa. Är en aning trött, varför?
Jo därför det känns som att jag suttit på ett tåg sen i fredags eftermiddag. Kan berätta att det finns trevligare upplevelser.
På nabot i fredags var det fullt med folk, till och med några fick stå. Väl framme i Krokom hämtade pappa mig och fick sedan hemmagjord pizza till middag. Två timmar senare var det dags för nattåget mot Göteborg. Satt och drack te och pratade med mamma i bistron innan vi gick och lades oss, kunde sova ganska bra.
Kom fram till Göteborg lite över elva, lämnade våra saker, åt lunch, gick igenom stan då jag köpte en hårprodukt (vilket blev det närmaste shopping jag kom, och den var inte ens till mig) sen åkte vi buss till min moster.
Anledningen varför vi åkte var just för att hälsa på henne. Hon har ALS vilket är en nervsjukdom, kan jämföras med MS, fast värre.
Så innan vi åkte kändes det inte kul att åka ner, bara för att få se henne en sista gång. Och sånt gillar jag inte. När folk är sjuka, eller efteråt, kommer man med blommor.
Varför ska det behöva vara kritiskt för att man ska orka bry sig...
Men å andra sidan så nu efteråt känns det bra. För hon mådde, förutom omständigheterna, ganska bra. Det var samma gamla Harriet. Min roliga moster, hon som alltid haft det där lilla extra. Sitter och tar sig en jävel med mamma och mig på vårdhemmet.
Så det har varit en glad helg. Det finns ingen som Harriet.
På kvällen blev det middag med släkten där nere. Fyra av mina kusiner, morbror, Ingela och mammas kusin med fru. Totalt nio pers, så skulle två till komma lite senare.
Vi hade bokat bord till kl åtta på en restaurang i närheten av avenyn. Halv åtta får vi veta att den ena kusinen blivit bestulen på sin korthållare, och den andra högen skulle komma lite senare. Vi ändrar med restaurangen till halv nio. Jag och mamma möter upp min morbror och deras kusin kvart över åtta. Går mot restaurangen och på vägen ringer de andra som då gått till fel restaurang! Det var längre än vi trodde, så vi kommer dit lite efter halv. Där sitter min ena kusin, den enda av nio pers som var i tid. Väl där ringer de andra igen som då tagit sig till hotellet av någon anledning. Så hon utan pengar kommer dig före dem.
Då alla var samlade var klockan ca tio i nio och grillen stängde nio.
Kan man lyckas bättre?!
Det här med att alltid lyckas komma försent ligger hårt ingrott i släkten.
Men kvällen blev till slut lyckad. Sen kom Lisa förbi och vi gick och tog en öl någonstans. Jag har ingen koll på den staden.
Dagen efter var vi hos Harriet hela dagen tills vi tog tåget hem vid fem.
Jag var tröttare än trött vid åtta så vi ordnade med sängarna (ensamma i kupén) och gick och lade oss. Vid tio är vi i Stockholm, det klampar in fyra pers och vänder stället upp och ner.
Finns det ingen hänsyn hos människor?! Pratar i vanlig samtalston, letar efter stegar och trycker den i min säng, packar upp och tänder lampor.
Inte nog med det, så var en av dem Lotta på bråkmakargatan. "kan själv", sjunger och pratar konstant.
Tillslut hamnar de i säng kanske efter en timmes tid. Då börjar tre av dessa att snarka i kör. TACK FÖR DEN!
Så nära att jag bara skulle ställa mig mitt på golvet där inne, skrika allt jag hade, och sen gå ut.
Men jag gick på toaletten istället, lugnade ner mig och försökte sova.
Blir väck när ungen och hennes snarkande mormor skulle gå, eller vänta, de bara vaknade och började snacka. Vad är det för fel på folk??
Då fick mamma nog så hon sa till tanten som då blev tyst. Resten av resan. Bra.
Nu är jag ensam i främre vagnen. Helt ensam. Skönt. Kan inte sova sittandes så ska försöka sova när jag kommer hem. Träning kl fem.
Det var ett kort inlägg.
Onsdag 18 januari
Borde ha packat, tvättat håret, sovit för två timmar sen.
Men just nu känner jag för att vara vaken. Ibland är det så.
Läste nyss en gammal klasskompis blogg.
Hon skrev väldigt inspirerande och fick mig att börja tänka lite.
Pratade även med mamma idag, och hon lyste upp en del tankar
på det sätt som jag själv vet att jag borde se dem, fast jag ser det
mer som problem för de som blir drabbade.
Så sa hon, du är inte oumbärlig.
Haha, tack för den mamma ;) Men det hon menade var att jag inte
kan tänka på att göra saker för mitt eget bästa, bara för att det inte
är det bästa för dem runt omkring mig. Att de klarar sig utan mig.
Vilket de gjort innan.
Det har hon rätt i. Så nu måste jag ta tjuren i hornen, nu tar jag steget.
Nu är det inte bara prat, utan nu ska det bli handling.
Som jag har det just nu så är livet egentligen väldigt bra. Jag har en fin
lägenhet i Trondheim centrum, bra jobb, fina vänner, en som jag umgås
lite för mycket med, fin familj osv.
På jobbet finns det en liten magnet som sitter inne i spiserommet.
På den står det:
Väntar man för länge med att ta nästa steg, kan man bli stående på ett ben resten av sitt liv.
Det är något som är värt att tänka på.
Det är jobbigt att stå på ett ben för länge. Vilket skulle man välja liksom?
Sen är det alla dessa val man har att göra på vägen. Ska man satsa på något
som är väldigt osäkert och dumt, eller ska man ta den tråkiga och enkla
vägen. Jag gillar inte tråkigt. Framförallt inte enkelt. Men ändå, hm...
Nu har jag gjort en del förberedelser, nu vet jag vad nästa steg är,
och det är tyvärr det tyngsta. Men när det väl är gjort så kommer allt
annat lätt flyta på. Nästan i alla fall.
Förstår ni?
Ska förklara bättre sen.
Torsdag 17 januari
Fick frukost i morse i form av havregrynsgrøt med rivet epple over.
Till lunch hade jag ordnat mig tonfisksallad.
Snart blir det sushi till middag...living the dream!
Mat alltså, det er så gott.
Och har under dagen børjat kænna av treningsverk i hela kroppen.
Det kænns så bra. Skønt att komma igång med treningen igen!
Nu ska jag skicka lite sms till kunder innan jag slutar, hej!
Måndag 9 januari
Nu har de jag bor med kommit hem efter julferien och jag sitter
inne på mitt rum igen med stängd dörr.
Nu låter det kanske som att jag är asocial och inte gillar att umgås
med dem. Så är det inte. Men när man sitter och har ätit lite nattmackor
och känner sig trött, med mjukisbyxan på, nej då vill jag se på debatt
i min ensamhet.
Gilla Vara Ensam.
Lite min slogan kanske, ska fundera på det...heh
En ganska stor anledning till att jag gillar att umgås med mig själv,
det är att jag är så upp i människor hela dagarna på jobbet.
Jag vet inte hur många personer jag träffar på en dag, men det är då inte
lite i alla fall. Och då är det skönt att få höra tystnaden runt sig och inte
behöva svara på frågor och förklara, hela kvällen också.
Hehe, det låter som att jag haft en dålig dag på jobbet.
Men nejdå, idag var det måndag!
Ny vecka, nya möjligheter. Jag är på bra humör när jag börjar tidigt,
hör på lite musik på lunchen, har snälla kunder och arbetskamrater.
Slutade tidigt, kom hem och tvättade/plockade undan lite,
sen var det dags för koreografen i mig att kliva fram.
Jag känner mig lite ringrostig, men det är nu eller aldrig.
Om en vecka börjar träningen på Let's Dance, man kan ju inte komma
dit med julskinkan fäst efter sig. Och jag har ett litet projekt på gång,
som måste bli gjort nu. Så en början har jag fått till, och det blev bra.
Bara jag fortsätter resten av veckan också.
Nu ska jag stoppa in lite handdukar i tvättmaskinen, läsa en bok (!) och
efter det sova. SKA sova innan tolv ikväll.
Onsdag 4 januari 2012
När jag var hem nu under julen så har jag inte haft tid att sitta och göra
ingenting. Även om det kanske är det man gör när man sitter med familjen,
så är det en annan sak. Då umgås man ju och har det trevligt.
För en trevlig jul har jag haft.
Har träffat de bästa, hann träffa alla som jag ville hinna se vilket kändes
väldigt bra. Även om alla är hemma under julen, så är man ju uppbokad
större delen eftersom alla ska försöka hinna träffa så många som möjligt.
Träffade även två av mina småtjejer (som kanske inte är så små längre)
och då kände jag hur gärna jag ville stanna kvar i jämtland lite till. Umgås
med alla gamla, göra något kul med mina tjejer, och dansa, träna, showa.
Men det får bli en annan gång, kanske inte nu på ett tag. Men något kul
ska jag hitta på där framöver.
Nyårsafton var trevlig den med, blev en lite väl stor fest kanske men annars
så var det bra. Och juldagen var riktigt lyckad, förutom att vi tappade alla
som skulle följa med på efterfesten, men så går det ibland.
Nu jobbar jag och sliter igen i mitt Norge. Jag har varit här redan i tio månader,
det är helt sjukt. Det går så fort.
Sakta men säkert börjar jag känna att julen är slut och det är jobb och träning
som kommer stå på min agenda mest av allt.
Fin liten summering. Nu ska jag hitta mig något att tugga på i köket.
